Symtom på hypertyreos

Symtom på överaktiv sköldkörtel

Majoriteten av patienterna (70-90%) har en Sköldkörtelstrumpor på:
Sköldkörteln är förstorad; denna utvidgning, när den har nått en viss nivå, blir synlig med normal huvudställning och särskilt när huvudet lutar (= huvudet bakåt).

Strumpan är mobil när man sväljer, vilket är ett viktigt kriterium för att skilja det från maligna händelser i sköldkörteln.

Stegen i en sköldkörtelförstoring klassificeras enligt följande ordning:

Steg Ia:

Strumpan är påtagligt förstorad och inte synlig även om huvudet är lutat.

Steg Ib:
Strumpan är endast synlig när huvudet lutas bakåt.

Steg II:
Strumpan är synlig med normal huvudställning.

Steg III:
Förutom strumpan finns det en trängsel i halsvenerna; detta indikerar förskjutningen av strukturer intill sköldkörteln.

Patienten är ofta nervös, lätt upphetsad och arg, känslomässigt instabil och rastlös. De märker att fingrarna skakar och rapporterar sömnlöshet. Hjärtfrekvensen ökas och det kan finnas extra hjärtslag (= extrasystol) eller hjärtrytm, vilket patienterna vanligtvis beskriver som "hjärta snubblar".

Blodtrycket ökas ofta med en överaktiv sköldkörtel (hypertyreoidism) (arteriell hypertoni).

Patienterna lider av diarré och går ner i vikt, även om de har en ökad aptit och äter mer mat.
Hälften av patienterna har nedsatt glukostolerans, dvs. de drabbade har höga blodsockernivåer vid fasta och efter måltider.
Patientens hud är varm och fuktig, de svettas mer och tål inte värme väl.
Håravfall kan också vara ett symptom på överaktiv sköldkörtel.

Ett annat symptom är svagheten i lårmusklerna, så att många patienter känner sig svaga och saknar drivkraft (= adynamisk).

Läs också artikeln om ämnet: Varmblinkar och sköldkörteln

Om den överaktiva sköldkörteln (hypertyreoidism) är baserad på Graves sjukdom finns följande ytterligare symtom:

Sköldkörteln är inflammerad och autoantikroppar mot TSH-receptorn och ökade koncentrationer av sköldkörtelhormon kan upptäckas i blodet.
Endokrin orbitopati förekommer hos majoriteten av patienterna:
Det definieras som utsprånget av en eller båda ögongulorna från ögonuttaget. Detta beror på en inflammatorisk process som påverkar vävnad som omger ögat (ögonmuskler, fettvävnad):
Cellförstoringar i vävnaden runt ögongloben och i ögonmusklerna samt lagring av glykoproteiner (= proteiner med en sockerrester i den kemiska strukturen) och efterföljande vattenretention orsakar orbitopati.

Patienterna rapporterar dubbelvision, har en sällsynt blinkning (= Stellwag-tecken) och torra ögon, de är blyga för ljus och har känslan av att ha en främmande kropp i ögonen.
Om patienten tittar ner tappar det övre ögonlocket inte (= Gräfe-symbol).

Patientens syn (= synskärpa) minskar.
Dessutom kan ryckande ögonlock, som orsakas av överproduktion av sköldkörtelhormoner.

Hos en liten andel patienter med Graves sjukdom påverkas huden i form av myxedem i främre kanten av benbenet (= skenben) och framfoten: Glykoproteiner lagras också här, som drar till sig vatten, så att den subkutana vävnaden framför skenben blir tjockare. Det finns inga bucklor när tryck appliceras på den förtjockade huden.
Fingernaglarna och tånaglarna kan också påverkas: De lossnar från spikbädden (= onkolys).