Anatomi-Lexikon

Lungcirkulationen

Allmän

Som lungcirkulation (liten cykel) är termen som används för att beskriva transport av blod mellan lungorna och hjärtat. Det används för att berika det syrefattiga blodet från höger hjärta med syre och för att transportera det syre-rika blodet tillbaka till vänster hjärta.
Därifrån pumpas det syre-rika blodet tillbaka in i kroppen. Även om lungkärlen innehåller mycket syre, behöver lungorna sina egna kärl för att förse sig med syre. För att skilja de två vaskulära kretsarna kallas lungans egna kärl Vasa privata betecknad. De syrgaserade kärlen för resten av kroppen är de Vasa publica.

Funktionen för lungcirkulationen

Funktionen för lungcirkulationen är att transportera blod mellan hjärtat och lungorna. Det används för gasutbyte, vilket innebär förnyat upptag av syre i blodet och frigöring av koldioxid via andetaget. Gasutbytet äger rum i alveolerna (Alveoli) istället.

Under andning frigörs koldioxid (CO2) via diffusion och syre (O2) från den alveolära luften absorberas i blodet. Så att syre kan transporteras i blodet är det bundet till det röda blodpigmenthemoglobinet. Blodet är nu rikt på syre (= syresatt) och transporteras tillbaka till hjärtat via ett venöst system. Det syrerika blodet transporteras sedan därifrån till resten av organen i kroppen via den så kallade stora kroppscirkulationen.

Kärlen i lungcirkulationen kallas Vasa publica, eftersom det möjliggör gasutbyte och detta tjänar hela organismen. Däremot kallas fartygen som levererar själva lungorna Vasa privata.

Du kanske också är intresserad av det här ämnet: Den mänskliga blodomloppet

Vasa publica

Det syreutarmade blodet från kroppen når först de två stora vena cava (Övre hålvenen och sämre) i hjärtets högra förmak.
Under diastolen öppnas trikuspidventilen, som separerar det högra atriumet och den högra ventrikeln, och det syrefattiga blodet kommer in i den högra ventrikeln.
I utdrivningsfasen av hjärtat (systole) dras blodet genom den stora lungstammen (Lungstam) släpps ut i lungorna. Denna stora bagageutdelning delas in i höger och vänster stora lungartärer (Lungartären). Denna artär grenar sig till de minsta kapillärerna i respektive lungor. I detta kapillärområde i alveolerna (alveolerna) gasutbytet äger rum.
CO2 som produceras i kroppen frigörs från blodet och andas ut, medan den syreinnehållande luften absorberas i de minsta bronkierna vid inandning och kan komma in i blodet via alveolerna.
Det syreinnehållande blodet flyter nu tillbaka till hjärtat i olika lungår. På detta sätt sammanfogas de minsta venerna för att bilda allt större vener, tills slutligen de vänstra och högra stora lungåren (Lungven) öppna in i vänster atrium. Därifrån når det syre-rika blodet vänster ventrikel (vänster ventrikel) via mitralventilen under diastol. Under utdrivningsfasen av hjärtat (systole) pumpas det nu syre-rika blodet genom aortaventilen in i aorta och därmed den stora kroppens cirkulation.

Vasa privata

Eftersom väggarna i bronkierna är för tjocka och luftflödet för högt, behöver lungorna sina egna fartyg för att förse dem.
De små grenarna på dessa fartyg kallas rami bronchiales.
Rami bronchiales i den vänstra lungan uppstår från bröstkärlsarterien, kärlen i den högra lungan kommer också från de olika kärlen i interkostala utrymmen (Interkostal artär).
Den venösa dräneringen av dessa artärer når azygosvenen på höger sida nära hilum och hemiazygosvenen till vänster. De perifera små venerna (venae bronchiales) öppnas in i de stora lungvenerna i vasa publica.

Mer om detta:

Pulmonalt blodflöde
Vaskulär tillförsel till lungorna

anatomi

Pulmoncirkulationen startar i den högra delen av hjärtat. Blodet som tillförde organen syre är nu anrikat med koldioxid och med låg syre. Detta blod från kroppen dras genom det högra atriumet och den högra huvudkammaren (= Ventrikel) i Lungstam (= Lungartär) pumpas.

Lungstammen delar sig i en höger och en vänster lungartär längs luftvägarnas anatomi. Dessa grenar och grenar ut i allt mindre fartyg fram till de så kallade kapillärerna. De omger de många miljoner alveoler (alveolerna) som är fyllda med luft. Blodet flyter mycket långsamt i kapillärerna eftersom det är här syreutbytet äger rum mellan alveolerna och kapillärerna. Koldioxiden frigörs genom de tunna väggarna i kapillärerna och alveolerna och andas ut genom andetaget, medan syre absorberas i blodomloppet i gengäld.

De minsta venerna, så kallade venules, förenas från kapillärerna för att bilda allt större vener och transporterar de nu syre-rika (= syresatt) Blod tillbaka till hjärtat. Den når nu den vänstra delen av hjärtat och pumpas därifrån via aorta in i kroppens cirkulation.

Läs också våra ämnen:

Människans fartyg
Det kardiovaskulära systemet

Förändringar i cirkulationen vid födseln

Denna lungcirkulation krävs inte före födseln, eftersom fostret tillförs syre från modern via navelsträngen. Lungorna är ännu inte ventilerade. Av denna anledning finns det mellan Lungstam och aorta har en öppning som kallas ductus arteriosus. Det finns också ett litet hål mellan höger och vänster atrium (Foramen oval).

Med det första gråtet efter födseln vänds tryckförhållandena eftersom lungorna ventileras. Nu båda det Foramen oval, så väl som Ductus arteriosus sluta. Om detta inte händer kan olika problem med anpassning uppstå hos den nyfödda och terapi eller operation för att stänga öppningen kan vara nödvändig.

Vad är trycket i lungcirkulationen?

Pulmoncirkulationen är en del av det så kallade lågtryckssystemet. Det genomsnittliga trycket är mellan 0 och 15 mmHg. Lågtryckssystemet inkluderar kapillärer, veins, av rätt del av hjärtat, fartygens Lungkretsloppet och den vänster hjärta.

I kroppens cirkulation är det emellertid, som en del av det så kallade högtryckssystemet, tryck mellan 70 och 120 mmHg vid vila.

Alla kärl i lågtryckssystemet kännetecknas av större flexibilitet än kärlen i högtryckssystemet. Anledningen till detta ligger i huvuduppgiften för lågtryckssystemet - mellanlagring av blodet. Om det finns en brist på blod och, som ett resultat, en otillräcklig blodtillförsel till organen, kan blodvolymen lagrad i lågtryckssystemet användas för att initialt säkerställa en tillförsel av organen.

Lungcirkulationssjukdomar

Lungemboli

En lungemboli är en förträngning eller fullständig blockering (tilltäppning) av en lungartär eller bronchial artär av en embolus.

En embolus är ett endogent eller främmande föremål som leder till en minskning av det vaskulära systemet (= emboli) leder. Det finns olika former av lungemboli, den främsta orsaken är tromboemboli.

Cirka 90% av embolusen är en fristående tromb, t.ex. en koagel från en djup ven i benet, men den kan också komma från andra fartyg. En lungemboli kan vara livshotande under vissa omständigheter, eftersom det resulterar i en begränsad syretillförsel.

Dessutom utsätts det högra hjärtat för mycket stress, eftersom det måste pumpa mot ökat tryck på grund av förträngningen av fartygen. En så kallad cor pulmonale utvecklas. Hjärtets pumpkapacitet är otillräcklig. Detta innebär att lungorna inte längre tillförs tillräckligt med blod och som ett resultat av att organismen inte längre får tillräckligt med syre.

Lungemboli kan manifestera sig som bröstsmärta, ökad andningsfrekvens och andnöd. Dessutom ökar hjärtfrekvensen kraftigt och symtom som yrsel, svettning och feber kan uppstå. Inte alla symptom kan bestämmas med säkerhet i lungemboli. Förutom avbildningsförfaranden (röntgen, CT) utförs vanligen en EKG och / eller en ekokardiografi.

Behandling med lungemboli baseras på svårighetsgraden av emboli. I de flesta fall används antikoagulantia (= Blodtunnare) administreras för att förhindra bildandet av nya trombi. Den befintliga tromben avlägsnas vanligtvis genom en lysterapi, vilket innebär att man använder läkemedel som löser upp trombusen. I svåra fall kan trombusen också avlägsnas med hjälp av en högre hjärtkateter eller kirurgi.

Läs mer om detta under: Orsaker till lungemboli

Anatomi av luftkanaler

Figur andningssystem med höger och vänster lungor framifrån

Höger lunga -
Pulmodexter
Vänster lunga -
Pulmo olycksbådande
Näshålan - Cavitas nasi
Oral hålighet - Cavitas oris
Hals - Svalg
Larynx - struphuvud
Vindrör (ca 20 cm) - Trakea
Bifurcation av vindröret -
Bifurcatio tracheae
Höger huvudbronkos -
Bronchus principis dexter
Vänster huvudbronkos -
Bronchus principis sinister
Lungspets - Apex pulmonis
Övre lob - Superior lob
Lutande lungspalt -
Fissura obliqua
Nedre lob -
Underordnad lob
Lungans nedre kant -
Margo underlägsen
Mittlapp -
Lobe medius
(endast på höger lunga)
Horisontell klyftelunga
(mellan övre och mellersta lober till höger) -
Horisontell sprickor

Du kan hitta en översikt över alla Dr-Gumpert-bilder på: medicinska illustrationer

Figur bronkiole: Plastisk representation av ändgrenen med vaskulärt nätverk

bronchiole
(broschfri mindre
Bronchus) -
Bronchiolus
Lungartärens gren -
Lungartären
Slutbronkiole -
Andningsbronkiolus
Alveolär kanal -
Alveolär kanal
Alveolär septum -
Interalveolär septum
Elastisk fiberkorg
av alveolerna -
Fibrae elasticae
Pulmonärt kapillärnätverk -
Rete kapillare
Gren av en lungven -
Lungven

Du kan hitta en översikt över alla Dr-Gumpert-bilder på: medicinska illustrationer

Sammanfattning

Pulmoncirkulationen beskriver den lilla cirkulationen mellan lungorna och hjärtat, som används för att berika det syrefattiga blodet och för att transportera det syrerika blodet tillbaka till hjärtat. Eftersom lungorna själva också behöver en syretillförsel delas lungans kärl upp i Vasa privata och Vasa publica. Denna cykel behövs inte före födseln, bara med det första gråtet förändras trycket och den lilla cykeln sätts i rörelse.