Ganglion i nervsystemet

anatomi

En ganglion i nervsystemet är en samling av många nervcellkroppar på vissa ställen i kroppen. Ganglion presenterar sig i form av en förtjockning av nervsladden, beroende på ganglions läge kan den delas in i olika former.
Om de kategoriseras efter kroppsregioner kan man hitta huvudganglier, halsganglier (cervikal ganglier) eller thorax ganglier (thorax ganglier), bland andra. Dessutom kan de också klassificeras enligt olika typer av nervsystem som förekommer i människokroppen. Det finns två stora grupper, nämligen de så kallade spinal ganglierna och de autonoma ganglierna.

Spinalganglierna tillhör de så kallade somatiska nervsystemet på. Detta kallas också det frivilliga nervsystemet. Det innehåller nervfibrer för det Motoriska färdigheter, men också för dem känslighet. Ryggraden finns främst i ryggradsområdet, strax efter att nervfibrerna lämnar ryggmärgen. Autonoma ganglier innehåller däremot, som namnet antyder autonoma nervfibrer. Dessa är inte medvetet kontrollerbar. De innehåller så kallade sympatiska och parasympatiska fibrer (var god hänvisa: Sympatisk och Parasympatiskt nervsystem).

fungera

Funktionen för nervsystemet ganglier ligger främst i Bearbetning och vidarebefordran av signaler. Nervknutorna fungerar som Kontrollcenter. På grund av ackumuleringen av nervcellkroppar kan information bytas och kopplas från en nervfiber till en efterföljande. I dem finns emellertid inte bara en ren signalväxling. Enkla bearbetningsprocesser kan också äga rum i ganglierna. Detta innebär att signalerna inte behöver överföras till hjärnan för att kunna bearbetas där. Signalbehandlingen kan därför ske relativt ”nära organen” och är därför snabbare i tid. Några av Reflexer i kroppen.

Ganglion oticum

De Ganglion oticum är en samling av cellkroppar i området med skallebasen. Det representerar en så kallad parasympatisk ganglion representera.
Ganglionen innehåller således autonoma nervfibrer. Otisk ganglion innehåller också andra kvaliteter av nervfibrer. Både motoriska och sympatiska och parasympatiska nervfibrer finns där. Det fungerar som en omkopplingsstation för några av fibrerna. Framför allt bör de parasympatiska fibrerna nämnas här. De andra fiberkvaliteterna går genom ganglionen utan att byta.
Nervfibrerna som passerar genom otisk ganglion försörja vissa områden i ansiktet, huvudet och nacken. Motorfibrerna tillhör de så kallade Mandibular nerv och leverera små öronmuskler och muskler i den mjuka gommen. De tjänar hörselprocessen och skyddar inre örat från för hög volym. De mjuka smakens innerverade muskler stöder sväljprocessen. De parasympatiska fibrerna i den otiska ganglionen drar båda till Parotid körtel (även kallad parotidkörtel) och de många små spottkörtlarna i kindens slemhinna. Där leder de till en ökad utsöndring av saliv.

Stellate ganglion

Stellat ganglion tillhör också gruppen av autonoma nervceller. Till skillnad från otisk ganglion innehåller den dock endast sympatiska nervfibrer. Stellate ganglion är belägen vid nivån på den nedre cervikala ryggraden vid övergången till bröstkorgens ryggrad. Stellat ganglion är resultatet av fusionen av två intilliggande sympatiska nervnoder, nämligen den lägsta cervikala ganglionen och den översta thorax ganglion.
En annan term för stellat ganglion är därför också cervicothoracic ganglion. Som i otisk ganglion är några av nervfibrerna anslutna direkt i ganglionen, medan andra fibrer helt enkelt passerar igenom utan att byta. Stellat ganglion förser olika områden med sina sympatiska nervfibrer. Här är framför allt Innervering av hjärtat och lungorna genom att ringa sympatiska fibrer. Men också sköldkörtel och den Bisköldkörtel levereras av fibrer från stellate ganglion. Ganglionen avger också några sympatiska nervfibrer som levererar vissa delar av huvudet och nacken.
Vad som också är värt att veta om stellate ganglion är att det kan vara kan stängas av på ett riktat sätt. Av en Lokalbedövning (se även: Lokalbedövning) och en tillhörande blockering, kan man minska effekten av det sympatiska nervsystemet. Den reducerade effekten leder till vasodilatation i motsvarande område och till minskad svettutsöndring. Också en så kallad Horner syndrom kan förekomma på den drabbade sidan. Det kännetecknas av ett hängande ögonlock, en signifikant avsmalnande pupil och en synbar sjunkande baksida av ögongloben i ögonkontakten.

Mer information finns i: Stellate ganglion