Coombs-testet

Vad är ett Coombs-test?

Coombs-testet används för att upptäcka antikroppar mot röda blodkroppar (erytrocyter). Ett så kallad Coombs-serum används för att bestämma antikropparna.Det erhålls från serumet från kaniner och är sensibiliserat för humana antikroppar.
Testet används om hemolytisk anemi, rhesus-oförenlighet eller kort innan en blodtransfusion misstänks. Hemolytisk anemi är en form av anemi och rhesus inkompatibilitet beskriver en inkompatibilitet i blodgruppen.
Det finns två olika typer av Coombs-test, det direkta och indirekta testet skiljer sig vad gäller indikation och utförande.

Skälen till ett Coombs-test

Direkt Coombs-test används om hemolytisk anemi misstänks. Hemolytisk anemi beskriver anemi där blodcellerna bryts ned för tidigt på grund av skador.
Vid autoimmuna sjukdomar som systemisk lupus erythematosus, reumatoid artrit eller kronisk lymfatisk leukemi bildas antikroppar som riktas mot kroppens egna blodceller (så kallade erytrocyter). Bindningen av antikropparna leder till en tidig nedbrytning av blodcellerna eller till klumpningen av blodcellerna i kärlen. Båda dessa leder till en minskning av hemoglobinvärdet.

En annan indikation för direkt Coombs-testet är hemolyticus neonatorumsjukdom, här bildas antikroppar mot rhesusfaktorn i kroppen hos den rhesus-negativa modern. Om det ofödda barnet är rhesus-positivt, kan antikropparna från det modersamma gå in i fostrets cirkulation och initiera en ökad nedbrytning av blodcellerna där. Nyfödda sticker ut med svår anemi och gulsot.

Coombs-testet används regelbundet i transfusionsmedicin. Det används för att bestämma blodgrupper innan en blodtransfusion (sängprövning), där ett litet blodprov blandas med olika sera från blodgrupperna A, B, AB och 0. Om blodet förblir flytande är patientens blod kompatibelt med motsvarande blodgrupp. Transfusionen kan utföras.

Det indirekta Coombs-testet kan också användas för att söka efter fria antikroppar i patientens kropp (antikroppssökningstest), t.ex. under mammakontroller för att förbereda en transfusion för onkologiska patienter eller personer som redan har fått en blodtransfusion.

Ta reda på allt om ämnet här: Rh intolerans.

Förberedelsen

Som förberedelse för Coombs-testet beredes först sera med antikroppar som ska testas för. De fylls i olika provrör eller appliceras på testkort.

I vardags klinisk praxis t.ex. med sängprovet finns det redan förberedda testkort som kan användas omedelbart. Därefter dras blod från patienten och förbereds för testet. Beroende på vilken typ av Coombs-test som genomförs behöver man blodcellerna eller serumet (flytande del av blodet) hos patienten.

Sekvensen

Om ett direkt Coombs-test utförs, filtreras de röda blodkropparna ur patientens blod. Det ska testas om det finns antikroppar av IgG-typen på dem, som orsakar hemolytisk anemi eller blodgruppens oförenlighet i kroppen. Coombs-serumet innehåller antikroppar mot humana IgG-antikroppar. Blandningen upphettas (inkuberas) under lång tid. Om det finns antikroppar på de röda blodkropparna klumpar de sig och testet blir positivt.

Det indirekta Coombs-testet består av två delar. Syftet är att bestämma antikroppar som är fria i blodet och inte är bundna till blodceller.
Den här gången filtreras den flytande delen (serum) från patientens blod. Först tillsätts röda blodkroppar till serumet för testet. Om det finns fria antikroppar i serumet kommer de att binda till de röda blodkropparna. Denna reaktion är inte synlig. Bara i det andra steget, som i det direkta Coombs-testet, tillsätts och värms Coombs-serum med antikroppar mot humana antikroppar. Även här kollapsar lösningen om resultatet är positivt.

Utvärderingen

Om antikroppar kombineras med ett lämpligt Cooms-serum, binds antikroppar i serumet (flytande del av blodet) med patientens antikroppar. Antikroppar är Y-formade, vilket innebär att de alltid kan binda två bindningspartner och därmed tvärbinda röda blodkroppar med varandra. En stor ansamling av blodceller skapas. Dessa klumpar blir synliga - blodet agglutinates (klumpar) och testet är positivt.
Om patienten inte har lämpliga antikroppar förblir serumet flytande. Du kan inte se någon förändring - testet är negativt.

Vilka är alternativen?

Ett alternativ till Coombs-testet är den immunologiska ELISA-metoden (enzymbunden immunosorbentanalys), där vissa antikroppar är markerade med ett enzym. Denna antikropp sätts till testlösningen. Om de märkta antikropparna reagerar med antikropparna i testlösningen aktiveras det bundna enzymet och ger ett färgämne. Motsvarande provrör ändrar färg - testet är positivt.

Förutom ELISA-förfarandet finns det även Western blot, som ofta används som ett bekräftande test för en positiv ELISA.